Semesterintryck

Några korta intryck från bilsemestern i Tyskland.

Köpenhamn: Gata upp och gata ner, danskt gemyt, Christianshavn, Christiania, öl och smörrebröd i Nyhavn, dyrt och tråkigt tivoli, fotsvettsindränkta heltäckningsmattor på Danhostels.

Lübeck: vacker stad, vackra och stämningsfulla kyrkor, billig sprit.

Lüneburg: en sagovärld, ett jättehopp tillbaka i tiden, åk hit och njut! Schnitzel och Mältzer (restaurangens eget öl), mycket gott. Här kan jag tänka mig att bo!

JUGENDHERBERGE

Bör man pröva. Fräscht och billigt (15-20 Euro per person och natt inkl stor frukost)

Koblenz: Genom det tropiska regnet forsade bilen fram ner till Koblenz och Festung Ehrenbreitstein (kolla webkameran)

Här fanns också en fantastisk restaurang, det blev 3 öl (Bitburg). Vädret var betydligt bättre här nere.

Bernkastel: Finns det tyska hober? I så fall bor de här. Sneda gator och korsvirkeshus. Härbärget låg här på berget, med vy av det makalösa slaget.

Cochem: en tur tillbaka med vinprovning i Zell och inköp av diverse flaskor. Som alltid god mat och dryck, vackert väder.

Trier: Bilen rullade längs Mosel till denna gamla stad med anor tillbaka till Semiramis - före Rom!? Gratis föreläsning på torget av professor Okänd. Mäktiga Porta Nigra och historiska hus. MEN - här pågick världens i särklass sämsta "musikfestival". Tyvärr!

Brügge: Norrut genom Luxemburg och in i molnen igen, till ett sunkigt "hotell" i en pärla till stad. Det var bara att gå omkring och låta sig förundras. Oförglömligt är mötet med Michelangelo-statyn Madonnan med barnet i Brügges "Notre Dame".

Amsterdam: Röken från coffee-shops låg tät ända ut på gatorna. En titt på Rembrandts hus och Rijksmuseum. Regn, regn, regn....så vi ställde in badsemestern i nord-Tyskland och påbörjade hemresan.

Hem igen: Övernattning i bilen, som var riktigt mysigt, på en "femstjärning parkeringsplats" med dusch och wc och ett gigantiskt frukostbord för 10 Euro.

Därefter Stora Bält-bron och färja över Helsingör-Hälsingborg och tokkörning hela vägen hem. Regnet upphörde någonstans i norra Östergötland.

Nästa gång: tåget till Koblenz och cykel hela Moseldalen till Trier (ca 20 mil). Övernattning på trevliga, små Gasthaus längs vägen. Sedan båten tillbaka till Koblenz och tåget hem.

Dagens upplevelser och iakttagelser

Pro primo, det rent triviala: först ett besök hos bilmekanikern som gav lugnande besked, därefter hemgång för oljebyte på fordonet ifråga.
Stack emellan med en joggingrunda innan fordon nr 2 skulle hämtas i Skarpnäck. Cykeln hade verkligen genomgått en metamorfos till ingen kostnad alls (nästan).

Pro secundo, det magiska: klockan halv fem gick jag alltså till Skarpnäck för att hämta min cykel. Ungefär halvvägs upptäckte jag att jag befann mig mitt i en tavla av Bruno Liljefors. Några djur syntes inte till, så konstnären hade förmodligen inte hunnit komma ännu, men ljuset, färgerna - allt var där. Dessutom, i det dunkla diset, denna fullständigt ljudlösa, vilande stillhet. Hur kan någonting så grått och enahanda vara så smärtsamt vackert?

Starka kommunikativa upplevelser

Några saker som fått mig att haja till. Jag inbjuder dig att dela med dig av liknande erfarenheter.

MUSIK

J S Bach: Johannespassionen, introduktion
W A Mozart: Pianokonsert nr 23, sats 2
M Ravel: Pianokonsert G-dur, sats 2 (P Entremont)

LITTERATUR

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse"
Ur Gläntan av Tomas Tranströmer

"Vi som lever nu är bara de döda som är på semester"
Bodil Malmsten

FILM

Gökboet (Milos Forman)
Spetsknypplerskan (Claude Goretta)

Ranskriftens ursprung och historia

Den författarteknik som fått namnet Ranskrift utvecklades i Ransäter i Värmland hösten 1970 av Georg Lidström och jag själv.
Tekniken uppfanns visserligen i Stockholm sommaren 1970, men det var under kulna höstkvällar på Geijerskolan som den nådde sin fulla blomning.

Som i allt författarskap gäller det först och främst att ha ett öppet sinne, att vara mottaglig, men här är det två (eller fler) sinnen som skapar gemensamt.
Det går till så här:

1. en utses att föra pennan (och låt mig här poängtera det nödvändiga i att det är just en penna)
   
   
2. någon startar processen genom att säga det första ordet
   
   
3. den andre fyller på med nästa ord
   
   
4. därefter bollas orden mellan deltagarna så att vartannat ord sägs omväxlande tills berättelsen är klar.

Låt mig ge några korta exempel:

Novellen "På tal om svart" börjar sålunda:
"På Islands högsta topp ser allting svart ut, till och med solen strök natt över Krenja".
Svårfunnet utan denna speciella teknik.

"Agathas sista ord" slutar med konklusionen:
"Lämna ditt stoft i en annans lidande och du skall dela hennes bot".
Detta djupsinniga citat ser mer homogent ut, inte sant?

Morbida formuleringar som: "Tändsticksbög var Nalle Skötkonung", "Moster spydde ner proster" och "Bödeln av Lipton styckade upp ännu en riddare" är exempel på hur ekipaget kan tvingas att sladda sig ur ganska tvära kurvor.
Det gäller dock att inte låta sådana "snedsprång" lägga hinder i vägen.
Den här artikeln är avsedd att uppmuntra läsarna att genom Ranskrift utveckla sina relationer och sin kreativitet.

Friskt vågat - hälften vunnet!